The Wandel Blogg

…ingenting rör sig utanför mina fönster idag. Trädtopparna är helt stilla. Alla bilar står fin parkerade. Jag ser inga människor. Kanske hela världen har frusit till is därute inatt medan jag låg i min säng och sov… Jag tycker om den där stillheten faktiskt. Det är så fridfullt. Jag får en känsla av att om jag tog en promenad så skulle jag inte möta en enda person därute. Världen skulle vara bara min…

Ove är i Rörön och städar bort julen. Jag önskar att jag var där också, men jag behöver verkligen vara hemma och läsa böcker och artiklar. Nästa helg tänkte vi fara till Vågdalen. Men snart är det vår! Det känns faktiskt som att det bara är några veckor kvar av vintern, även om många säkert skulle hävda att det rör sig om månader. Men jag tycker inte att våren bara handlar om vad det står i almanackan, utan mer om ett sinnestillstånd. Känslan av att våren är här börjar redan smyga sig in i mitt sinne. Och när det väl är vår i mitt huvud, ja då kan inte varken snöstorm eller minusgrader få mig att tro på vintern.

Hittills idag har jag ätit frukost och bläddrat lite i DN. Beklämmande men intressant att följa den socialdemokratiska krisen. Senaste budet på nätet är att herr Juholt kommer att meddela sin avgång klockan 15 i eftermiddag. I DN skriver någon om ”slutet på partiets hegemoniska makt”. Och visst ligger det något i att synen på socialdemokratin som något självklart nu börjar te sig en aning suddig. Men jag undrar när den hegemoniska synen på människor som arbetskraft ska börja vackla? När blir det ok att säga att man ser andra värden i livet än (förvärvs)arbete? När vågar man säga att man känner sig som en alldeles hel människa fast man inte har en anställning? Hittills har det varit ganska ok att inte gilla anställningar om man är egenföretagare eller kanske rik genom arv. Men för en ”arbetare” är det skamligt att hellre vilja påta i jorden, ta en ridtur, måla akvareller och skriva dikter, än att gå till verkstaden och skruva ihop bilar. När den bilden börjar mjukna i kanterna, då ska jag verkligen börja intressera mig för vad som står i morgontidningarna…

Nog med filosofi för idag. Nu ska jag ta den där promenaden. Sedan är det hög tid att börja läsa artiklar. Kvällsnöjet blir ”Stjärnorna på slottet”.

So long!

…tack vare en koppkaffe. Jag gillar verkligen inte att dricka kaffe på morgonen. Inte för att jag någonsin tycker att kaffe är särskilt gott, eller att jag gillar någonting alls på morgonen… Men ibland måste man göra saker man inte tycker om. Som att dricka kaffe. Idag var en sådan dag. Och det funkade, föreläsningen verkade riktigt rolig där i kafferuset. Det var lite svårt att vara tyst, munnen glappade ganska mycket, men det är väl det priset man får betala…

Vi har kommit igång lite smått med grupparbetet, vilket känns bra. Vi ska till Svensta på torsdag i nästa vecka och träffa personalchefen och en person till. Kul!

Nu ska jag umgås lite med Ove, innan han ska packa ihop sig och fara till Rörön…

So long!

Jag mår uselt när jag måste upp och iväg så här tidigt på dagen. Alla snackar om hur fantastiskt mycket man får gjort när man kliver upp tidigt på morgonen. Skitsnack, säger jag. Fram till någonstans runt tiotiden är det bara ren och skär ångest. Se’n är jag så slut att jag måste ta en tupplur på soffan. Fram till tolv-ett ungefär. Efter det så börjar det räta till sig.

Så nu kan man ju undra varför jag sitter vid frukostbordet redan. Jo, för att jag har en föreläsning att gå på kvart över åtta. Och den hade jag kunnat hoppa över, men jag ska träffa min projektarbetsgrupp direkt efter föreläsningen, så jag måste ju ner på skolan lik förbannat…

Ja, så då har jag fått gnälla ur mig lite av min morgonångest. Tack för uppmärksamheten. På återseende.

Jo, den där tentan som jag skrev i fredags… Jäkla skittenta! Sista frågan, en tiopoängare, handlade om ett begrepp som inte tagits upp på föreläsningarna. Så’nt gör mig så förbannad. Poängen från den frågan utgjorde nästan tjugo procent av maxpoängen, och ändå har inte föreläsaren som skrev frågan bemödat sig med att ens nämna den sabla metoden som hon frågar om… Hur ska man veta vad man ska plugga på om inte föreläsningarna ger nån hint? Jag kan inte läsa in all kurslitteratur på några veckor, jag får helt enkelt inte in det i skallen. Om jag verkar upprörd nu, så är det ingenting mot vad jag kommer vara om jag flygerpå den här tentan…

Annars är det bara bra. Flygande Jakob står på middagsmenyn, gott och lättlagat. Så detär väl bara att sätta igång då… 🙂

…som jag skrev något i bloggen. Det har varit lite uppochner några veckor, men nu är det som det ska igen.

Det regnar idag. Inte så jättetrevligt med regn i januari, det blir bara slaskigt med all snö…

Vi ska på födelsedagsmiddag hos Clara ikväll. Hon fyller fjorton!

Annars har jag inget intressant att berätta idag, jag återkommer en annan dag…

…och imorgon är det dax för tenta igen.

Kan bara konstatera att livet inte alltid går som på räls. Men så måste det ju vara ibland. Hur vet man annars när man har det bra, om man inte har något att jämföra med…

Så nu är det bara att ta nya tag. Ljuset återvänder nu, våren är snart här. Livet är som det är – och jag tycker det är bra.

…och jag myser så mycket jag kan. Lite orolig för mamma, som kört omkull med sparken, åkt ambulans och nu är hemma igen med misstänkt järnskakning. Men pappa tar ju väl hand om henne, så det är nog ingen större fara…

Här i Rörön har vi klätt granen, hängt upp julgardinerna och är nu i full färd med julklappsinslagningen. Det är nästan löjligt mysigt, med julmusik på Radio Berg, julgranen som tindrar och kaminen som sprakar. Det väcker så många minnen från bardomens magiska jular hemma på gården. Alla jular i stallet, med granris, brödkakor i röda band och halm upp till knäna… Mysiga julritter med älskade hästar och goda vänner…

Jag har ett fantastiskt liv. Så oerhört mycket att vara tacksam och lycklig över. Och jag vet att uppskatta det också.

Nu ska jag pussa  på min Älskling och mysa lite till.

God Jul!!

…eller egentligen inte, men det känns faktiskt så. Jag har ju såklart en massa pluggande som ligger och väntar, men nog tänker jag känna mig lite ledig också.

Mamma och pappa har varit här och hälsat på en sväng idag. Vi åt middag tillsammans innan de for hem igen. Vi fick tunnbröd, sötost och pappas goda köttbullar. Och jag fick det fina tårtfatet i rosa glas, med tillhörande två assietter och en sockerskål! Alltså för vem som helst annars så ser det nog bara ut som just ett rosa glasfat, två assietter och en sockerskål. Men för mig är det sååå mycket mer. Varenda födelsedagstårta i min barndom serverades på det fatet. Jag tittar på det och minns födelsedagskalas med kusiner, moster, fastrar, mormor, farmor, farfar… Och alla tårtor! Oftast hemgjorda, med saftiga fyllningar och nonstop som dekoration… Åh, jag ska vårda dem så väl. Hädanefter kommer mina födelsedagstårtor återigen serveras på det fatet, varje år så länge jag lever. Eller åtminstone så länge fatet håller…

Nu ska jag smaka på pappas hemgjorda sherry, som jag fick i en fin glaskaraff.

Snart är vi i Rörön…

Åh, nu är det verkligen bara mysiga dagar! Om en vecka är det julafton. Då är vi i Rörön och eldar i kaminen och äter god julmat…

Jag tror jag ska hoppa över det där med sommarlov nästa gång. Jag ska läsa ”Jöken” istället. Juridisk översiktskurs alltså, för den som inte visste det. Jag har länge funderat över hur jag skulle kunna lösa det faktum att jag inte har slutbetyg från gymnasiet, eller nog många poäng för att motsvara grundläggande behörighet. Men nu har jag lusläst undantagskraven, och kommit fram till att mina hittills 159 akademiska poäng borde räcka mer än väl för att jag ska kunna läsa utöver programmet. Hoppas jag har tolkat rätt. Ska forska mer i det efter jul. Om det är som jag tror, och jag faktiskt kommer in också (ganska stort tryck på den kursen skulle jag tro), så skulle det innebära att jag inte måste jobba precis hela sommaren. Och det vore ju fantastiskt skönt. Jag måste såklart plugga en massa istället, men det jämnar ut mina inkomster, och jag kan lägga upp min sommar lite mer som jag vill.

Just nu får jag och kissen tassa omkring lite försiktigt, för Ove ligger och sover, han har jobbat i natt.

Nähä, nu ska jag ta och bläddra lite i mina nya fina kursböcker.

So long…

…och jag tänkte nästan lyxa till det och gå ner på skolan och äta lucia-frukost där. Men se’n insåg jag att jag nog tycker det är lyxigast att få sitta hemma vid köksbordet ändå. Så här sitter jag nu. Jag hade till och med julskinka på frukostmackorna.

Jag trodde vi skulle ha föreläsning till fyra idag, läste väl fel på schemat, för vi slutar klockan ett. Härligt, då slipper jag betala för lunch på skolan.

Annars finns det väl inte så mycket mer att säga om den här dagen, än så länge. Jo, förresten, det är fantastiskt fint väder!