The Wandel Blogg

Sommarvädret är som förväntat; kallt och blåsigt. Men jag störs inte så mycket av det. Det är ju i alla fall inte is på vägen, och ingen snö på gräsmattan. Värme är väl trevligt, men för det mesta orkar man ju inte göra något om det är för varmt. Jag bedömer fortfarande allt väder utifrån ett ryttarperspektiv. Bra ridväder = bra väder. Eftersom alltför mycket sol och värme inte alls är något bra ridväder så är det alltså inget jag önskar mig.

Och apropå det där med ridväder, så måste jag nog börja planera för mitt kommande hästköp. Senast om ett år från nu så vill jag vara hästägare igen. Dels måste jag ha ihop pengarna till inköpet. Kan tänka mig att 30 000 kronor är en lämplig summa att sikta på, det bör räcka till en bra fjording. Utrustning kan jag köpa vartefter som jag behöver den. Det behövs ju inte så himla mycket egentligen, även om hästprylar är hur kul som helst att lägga pengar på. Man klarar sig med ganska lite till att börja med. Men sedan måste jag ha en extra hög med pengar till kringkostnader. Det kan ju krävas insats för boxplats. Eventuell veterinärbesiktning. Hovslagare. Ja, det finns mycket att spara pengar till.

Nä, nu ska jag surfa runt på nätet och bli arg över hur samhället ser ut.

Ha de gott!

Står lutad mot en röd pelare inne på Mittpunkten i stan. For hit igår, tänkte jag skulle hinna skriva klart kompletteringen av uppsatsen, också glömde jag ta med lagboken till Rörön i torsdags. Nu är jag alltså på väg tillbaka till Rörön, väntar på bussen som går tjugo över tolv.
När jag kom till lägenheten igår så tänkte jag vara smart och lägga ner lagboken i ryggsäcken med en gång, så jag inte skulle
riskera att
glömma den igen. Problemet var bara att jag inte hittade boken… Då hade jag redan, via Facebook, upplyst N om att boken fanns för avhämtning i stan om så önskades. Skickade följaktligen ett nytt pm, om att jag möjligen redan lånat ut boken. Det var nämligen den tanken som slog ner som en blixt i mitt huvud. Jag hade diffusa minnesbilder av att ha lämnat ifrån mig en tung plastkasse med böcker, en tidig vårmorgon på Campus, på vägen mot en helt annan aktivitet. Möjligen kan jag alltså ha varit både stressad och disträ när det hände. Och det fanns inget matchande minne av att ha fått tillbaka böckerna..
Se’n pratade jag med Mannen i telefon, och bad att han skulle kolla, bara för säkerhets skull, så inte lagboken redan var i Rörön, innan jag la ut en efterlysning på FB. Svaret kom en kort stund senare, i form av ett mms;

Så var det med det. Nytt pm till N, som vid det här laget troligen undrade hur hur det står till egentligen…
För övrigt så fick jag inte mycket gjort. Slötittade på tv några timmar. Åt grillad kyckling och potatissallad till både middag och frukost. Körde en tvättmaskin. Stressade iväg till bussen.
Nu sitter jag på 45an, nöjd att vara på väg hem till Mannen och katten.
🙂

Natten var jobbig. Vi vaknade någon gång mellan två och tre av att spovarna skrek i vild förtvivlan. Det var fruktansvärt. Till slut blev det i alla fall tyst och vi somnade om. Men jag skulle ju upp, ifall det blev möte på jobbet. Så klockan sju var vi uppe båda två.

Spovarna är borta. Kanske var det någon som tog deras kycklingar i natt. Våra kycklingar. Huvva. Jag har gått ute på lägdan för att se om det fanns några tecken på strid, men inga dun, ingenting. Som en liten strimma av hopp så hör jag i alla fall spovar, både vuxna och små, borta på lägdan mot Stens. Kanske de bara flyttat dit…

Det blev inget möte på förmiddagen, kanske efter lunch. Då ska vi också passa på att åka och hämta min cykel i Vigge, jag fick sms om att den är färdig.

Nu ska jag mysa med katten i soffan en stund, Ove sover där uppe, vi är lite slitna efter nattens drama.

Det här har varit en händelserik dag. Vi vaknade i morse av något som närmast kan liknas vid ett flyglarm. Det var storspoven som körde ett race kring huset, troligen på grund av att något eller någon hotade dess ungar. Jäklar vilket liv det var! Vi klev upp och fick se de sötaste små spovungar du kan tänka dig. Gulspräckliga duniga små kycklingar med stora fötter och förhållandevis långa ben. Fast egentligen är de inte så små, och de kallas nog inte kycklingar heller, utan det ska nog vara ”ungar”. (Kycklingar är väl bara barn till hönsfåglar som kallas, eller har jag fel?) Nåja, söta är de i alla fall. De har struttat runt i gräset på ve’backen hela dagen, noggrant övervakade av sina föräldrar. Mamman har hållit sig på marken i närheten av kycklingarna, och pappan har suttit på lo’taket och hållit utkik över omgivningarna. Så fort vi har synts utanför huset så har han dragit igång larmet, skrikit och flugit mot oss. Inte så roligt, men onekligen effektivt. Jag har svårt att föreställa mig att någon vågar angripa hans barn. Vid behov har även mamman deltagit i flyganfallen. Vi ägnade några timmar på förmiddagen åt att titta på hela spovfamiljen genom kammarfönstret, eftersom vi inte kunde gå ut.

Till slut var vi i alla fall tvungna att fara iväg med bilen och handla. Kycklingarna var såklart på vägen just då, så jag fick gå före bilen och mota bort dem, med en ilsket skrikande spovpappa flaxande runt huvudet. Jag är lite rädd för fåglar när de kommer nära, och spovar är inte små…

Vi handlade det vi skulle och sedan upprepade vi proceduren med bilen och kycklingarna på vägen igen.

Vi har varit en sväng till Backsjön också! Det var mysigt. Vi fiskade lite både på dit- och hemvägen, fick några fina abborrar och ett par mörtar. Vi kapade upp ett par vindfällen som nästan farit över stugan. Men bara nästan, puh…

När vi kom hem så anfölls vi återigen av arga spovar. Den här gången bajsade pappan på bilen som straff för att vi vistades utanför huset. Sedan har vi sett de alldeles nya små rådjuren ikväll. Och två tranor har lagt sig att sova ute på lägdan mot Stens. Noaks ark… Vi funderar på att köpa en systemkamera J

Nämen annars är det väl mest som vanligt. Ja, jag har ju semester förstås. Fast imorgon kanske jag ska ner på jobbet en sväng. Eventuellt ett kort möte bara, sedan kan jag återgå till att vara ledig. På torsdag ska vi till stan. Jag måste på skolans bibliotek och fixa lite med uppsatsen. På kvällen ska vi gå handledarutbildning, så jag kan övningsköra med Ove se’n. Och däremellan har jag massor av shopping att avverka.

Nu; Gonatt!

Ännu en dag i paradiset. Jag har fattat väl genomtänkta beslut idag. Diskuterat med inblandade personer och kommit fram till att det ibland är bäst att skynda långsamt. Nog om det.

En kommentar om vädret kan väl vara på sin plats. Det är varmt, riktigt varmt. Klockan är åtta på kvällen och det är 23 grader. I slutet av maj. Jag vill ju inte verka negativ, men det finns en risk för att det här kanske är den varmaste perioden vi kommer att uppleva i sommar. Sannolikheten finns ju att det kan bli kallt, regnigt och blåsigt resten av halvåret. Men jag håller givetvis tummarna för att hela sommaren blir fantastisk.

Jag har klippt mig idag. För oinvigda så repeterar jag; JAG har klippt mig. Eller nåja, klippt och klippt. Jag har kört hårtrimmer. Sparade en lockig mohawk. Funderar på att färga, men har inte bestämt mig riktigt.

Imorgon ska jag till stan. Jag och Malin ska göra klart uppsatsen. Ja, man kan ju tänka att det har vi sagt länge nu. I ett år ungefär. Men nu är det skarpt läge. Igen.

Ja, och semestern är slut, så på måndag är jag tillbaka på kontoret igen. Känns inspirerande – så mycket jag vill göra, så många jag vill prata med. Jag ska fundera över hur jag kan prioritera så jag hinner träffa människor mer, och kan hinna med det administrativa ändå. Jag är fortfarande relativt ny på min befattning, och jag räknar kallt med att snart bli varm i kläderna så pass att jag kan planera bättre. För jag är övertygad om att det handlar om planering.

Nu ska jag fokusera på slutdebatten i EU-valet. I och för sig har jag redan lagt min röst. Men det kan ju ändå vara intressant att höra vad de säger. Bara för att konstatera att jag gjorde rätt.

Ciao

Den här helgen har jag varit allt annat än produktiv. Igår sov jag nästan hela dagen. Jag klev upp, åt frukost, somnade på soffan. Klev upp, vi for till Backsjön en sväng och la i båten. När vi kom hem åt vi middag, sedan somnade jag på soffan igen. Gick och lade mig tidigt, sov hela natten. Jag vet inte varför jag är så fruktansvärt trött. Jag var tvungen att avstyra uppsats-daten med Malin. Orkade helt enkelt inte ens med tanken utan att nästan börja gråta.

Nåja, nu har jag en veckas trafikträning framför mig. Ska göra mitt bästa för att hålla fingrarna borta från jobbet, men det kommer bli svårt. Det är så mycket ogjort. Men jag har fantastiska kollegor, så det ska nog gå bra.

Härom morgonen såg jag kissen gå med väldigt bestämda steg mot häggen, med blicken högt upp. Det var nästan så att han snubblade för att han inte kunde släppa blicken från något högt där uppe. Han satte sig nedanför häggen och fortsatte glo rätt upp. Vid det laget var ju såklart även jag tvungen att höja blicken för att se vad som var så intressant. Högst uppe i häggen satt en orrtupp. Jag förstår att kissen var intresserad. Den bara satt där och gungade och kluckade lite.

Mannen har åkt till stan. Och eftersom jag har min första körlektion imorgon, så ska jag nu ägna en stund åt att läsa trafikteori. Jag har fått en uppkörningstid, men jag tänker inte avslöja när. Men jag lovar berätta så fort jag har klarat alla moment.

Halsontet från igår har övergått i en rejäl förkylning. Hosta, frossa, smärta i hela kroppen, och ingen energi. Nåja, det bästa med att vara sjuk är hur fantastiskt stark man känner sig när man blir frisk igen. J

Jag har av förklarliga skäl inte gjort många knop idag. Låg visserligen vaken flera timmar i natt och planerade mitt måndagsmöte, men någonting säger mig att jag kanske inte var riktigt klar i skallen, så jag tror jag tar det med en nypa salt.

Vädret är minst sagt förvirrande så här års. Ena stunden skiner solen och nästa haglar det istället. Skönt att snön är bort i alla fall.

Ikväll ska vi äta ugnspannkaka till middag, det är ju så himla gott. Och när man är sjuk så måste man få god mat, annars är det bara jobbigt att äta. Dessutom har jag köpt på mig ett ordentligt lager av andra godsaker – blåbärspaj, marsansås, kakor, Bridgeblandning, gott bröd, favoritosten… Hur ska jag annars kunna bli frisk?

Bonden har spridit bajs på lägdorna idag, så nu kan man nästan inte gå ut för det stinker så hemskt. Katten brukar dessutom lukta illa i flera dagar. Men det är väl smällar man får ta på landet. Hellre det är avgaser.

Nä, nu ska jag sätta igång ugnen, så vi får någon mat.

Nämen nu får jag ju skärpa mig! Det var ett helt år sedan jag skrev något.

Jobbet tänker jag inte skriva så mycket om, mer än att jag fortfarande jobbar åt Bergs kommun, och att jag trivs.

Nu är det ju vår, så jag är såklart bosatt i Rörön. Faktum är att jag bott här nästan hela vintern också, med undantag för några veckors busspendlande. Jag har köpt dubbdäck till elcykeln, så jag har kunnat ta mig på jobbet. Fast bitvis under vintern har det varit sådan glashalka så jag valde att gå istället. Kylan var däremot inte alls så besvärande som jag trodde den skulle vara. 22 minusgrader på cykel går alldeles utmärkt faktiskt.

Nu sitter jag i köket i Rörön och har just ätit frukost. Jag har den stora förmånen att kunna utföra en hel del arbete hemifrån. Så idag sitter jag och fixar med scheman, planerar en planeringsdag och förbereder ett viktigt möte som jag har på måndag. Och skulle jag av någon anledning behövas på kontoret, så är jag ju nere på en kvart med cykeln.

Dagens bekymmer – sopskåpsmusen. En morgon när jag satt här vid köksbordet och åt min frukost, och kissen satt i fönstret bakom kökssoffan, så hörde vi hur det krafsade intensivt i skåpet under diskbänken, det där vi har soporna bland annat. Krafselikrafselikrafs. Jag gick fram och öppnade dörren. Då var musen såklart redan långt borta, men spåren fans kvar. Dels i form av musbajs, inte så trevligt, och dels så hade den gnagt på soppåsen, så det var en massa plastbitar på golvet i skåpet.

Vid några tillfällen har jag lämnat dörren till sopskåpet öppen, så kissen skulle kunna ta musen, om de råkade vara på plats samtidigt. Det har uppenbarligen inte fungerat, för det är hål på soppåsen varje dag. Ett tag tänkte jag sätta dit en råttfälla, men jag tycker det är så otrevligt att hantera krossad mus, så jag lät bli. Planen var istället att låta musen bo kvar ett litet slag till, i förhoppning att den skulle flytta ut självmant när det blev bättre väder. (Hm, jag inser nu att det låter aningen naivt kanske.)

Så då landar vi på idag. Jag satt och drack mitt morgonte, när jag hörde krafs i sopskåpet. Nu du din rackare, tänkte jag, nu ska jag i alla fall se vem du är. Så jag drog av mig tofflorna, som låter ganska mycket, och smög fram till sopskåpet och drog snabbt upp dörren. Inte tillräckligt snabbt, för jag såg ingen mus. Men då hörde jag att det krafsade i soppåsen! Jag tänkte för en sekund att jag skulle hinna få loss påsen och slänga ut den, men nä… Musen hoppade ner på köksgolvet istället. Den tittade förskräckt på mig, stackarn, och satte sig intill golvsockeln och funderade på var den skulle ta vägen. Sedan bestämde den sig för att under spisen var ett bra ställe, och så slank den iväg.

Alltså jag vet ju att det inte är bra att ha möss inne i huset. Det är inte heller något jag strävar efter. Men när den nu redan är här, så kan jag inte förmå mig att ha ihjäl den. Mus eller ej, den är fortfarande ett litet djur, med tassar, päls, nos och svans.

Så nu sitter vi här, jag och musen, i köket. Och jag oroade mig lite för att katten skulle komma in mitt i alltihopa. Men se han var aldrig ute, han ligger på soffan i sal’n, och bryr sig inte ett dugg om att vi har en mus lös i köket.

Nu är min plan att locka fram musen med gräddost, och själv fånga den och släppa ut den. Vi får se hur det går med det…

Ännu en dag av flitigt skrivande på C-uppsatsen. Det kräver stora mängder kaffe. Katten ligger bredvid mig i soffan, och det sprakar hemtrevligt från braskaminen. Det kan omöjligt finnas någon som har det så bra som jag.

Tranorna landade i Rörön tidigare i veckan, och idag såg jag drillsnäppan för första gången i år. Hoppas inte katten tar den – i fjol lyckades jag ju rädda livet på den när han tog in den i huset.

Solen skiner, men det blåser, så det är inte så varmt ändå. Men vad gör det när man har en kamin?

Nä, nu är fikarasten slut, och jag ska återgå till uppsatsskrivandet.

Det här är den enda ”lediga” dagen den här veckan. Antingen har jag varit på skolan och tragglat C-uppsats med Malin, eller så har jag varit på jobbet. Till och med igår, lördag, var jag på jobbet ett antal timmar. Detta eftersom jag var tvungen att vara i stan och intervjua jobbcoacher i fredags, istället för att som planerat befinna mig på kontoret.

Nåja, jag ska inte klaga. Det är bara några futtiga veckor kvar av tre års utbildning. Ett faktum som i och för sig kan kännas lite stressande, eftersom C-uppsatsen alltså måste göras klar inom de veckorna. Jag tror inte det blir aktuellt att läsa några påbyggnadskurser det närmaste året. Jag behöver vila.

Jag och katten Kulo är i Rörön. Mannen är i Turkiet, dock ingen nöjesresa, han är där med en brukare.

Imorgon ska jag kliva upp klockan fem, bussen mot stan går halv sju. Jag behöver göra en del research på biblioteket innan jag och Malin ska träffa vår nya handledare kl tio.

Nä, jag ska väl ta och gå ner i den tolvgradiga källaren och duscha. Märk väl att de tolv graderna i alla fall är på ovansidan av nollstrecket, tack och lov.

Usch, det här blev visst ett ganska gnälligt inlägg. Men så är det en del dagar.