The Wandel Blogg

…är verkligen bra dagar. De är som gjorda för att njuta av livet, fast i lugn och ro. Idag är det dessutom så där skönt, lugnande grått väder som bara en söndag i november kan bjuda på. Jag älskar alla nyanser av grått och brunt. Finns det något vackrare än en höstplöjd åker?

 Jag har varit ute på en promenad. Bara ner på ICA, men ändå. Skönt att få lite luft. Såg en förrymd pensionär. Och personalen som desperat sprang omkring och letade efter vederbörande i regnet. Förstod direkt vad som var på gång när personalen kom ut från servicehuset i bara tofflorna. Bortsett från när de ska gå hem eller ut och röka, så finns det bara ett tillfälle när vårdpersonal lämnar arbetsplatsen – nämligen när någon saknas.

 ”Så mycket bättre” igen; E-type – ärligt talat, har han någon musikalisk talang han, verkligen?

Nu ska jag steka pannbiffar. Hej på er!

…medan jag höll på att fixa med äppelpajen så lyssnade jag på radio över nätet. Vi har ingen radio i köket, och spelar man på stereon i vardagsrummet så måste man spela så högt för att höra över slamret i köket. Men när jag nu ändå hade datorn igång, eftersom receptet ligger i den, så passade jag på att poppa lite… Hur som helst så dök det upp en gammal låt i radion; ”Paint it black” med The Rolling Stones. Jag gillar verkligen låten, men ändå kändes det inte riktigt bra. Då kom jag på att den var signaturlåt till serien ”Pluton B i Vietnam” som gick på femman för en massa år se’n. Ganska sent på nätterna har jag för mig. För jag minns hur jag ägnade många, inte alltför muntra, nätter tittandes på Pluton B, väntandes på någon som hade för vana att komma hem väldigt sent, om han kom hem alls. När jag förstod varför jag fick en klump i magen av låten, så kunde jag inte annat än känna stor tacksamhet över att den tiden är förbi. Och då blev låten ännu bättre.

Ja, det var allt för den här gången. Jag ville bara få ut det ur systemet. Och nu är pajen klar, så jag har inte tid att sitta här och knacka längre…

Har ont i lederna idag. Knän, armbågar och fingrar. Verkar komma oftare nuförtiden. Men eftersom det förmodligen inte är något jag kommer dö av så orkar jag inte ta reda på vad som är fel. Skulle förmodligen inte bli gladare av att veta. Så, då var det färdiggnällt för den här gången.

Älsklingen är ledig ikväll, men jobbar igen imorgon, så det blir tv-soffan som gäller. ”Så mycket bättre” – ett program som jag absolut skulle kunna leva utan, men eftersom jag vill umgås ikväll så får jag väl härda ut. Jag tycker det är lite för mycket av klubb för inbördes beundran över det. Tänker att de visserligen verkar ha jättetrevligt när de spelar varandras låtar och gråter en skvätt. Men var de verkligen tvungna att dela med sig av sentimentaliteten? Nåja, tydligen finns det de som tycker annorlunda…

Till middag blir det fisk och pärer. Se’n tror jag att jag ska baka en äppelpaj, hittade ett recept på en blogg…

Nu ska jag ta mig en Ipren.

…äntligen! Tentan gick ganska bra. Tror jag. Men man vet ju aldrig. Jag tror i alla fall jag svarade på alla frågor, och förhoppningsvis räcker det för att skrapa ihop tillräckligt många poäng. Men nu släpper vi det.

Mannen jobbar i natt, så jag får hålla till godo med katten. Och han har gått och lagt sig uppe på garderoben, så honom har jag inte mycket glädje av…

Jaha, se’n var det ju det där med jobb. Imorse när jag vaknade så hade de ringt från bemanningsenhetenoch ville att jag skulle jobba idag. Jag avböjde artigt via mail. En timme senare ringde de igen, jag lät bli att svara, de sa på röstbrevlådan att de hade vakpass i helgen och att jag skulle ringa så fort jag bara kunde. Jag mailade igen och ljög utan att blinka om att jag satt i biblioteket och därför inte kunde prata i telefon. Tackade nej till de passen också. Och nu när jag läser vad jag skriver, så inser jag att jag håller på att göra slut med min roll som undersköterska. Och på ett ganska fegt sätt. Man gör ju inte slut per mail, det vet ju varenda fjortis. Men alla vet ju också hur svårt det kan vara att uttala de där orden, att det faktiskt är slut, att jag inte känner den där passionen längre… So, now it’s official; Jag vårdar inte längre. (Mer än möjligen på sommaren då) Vad jag gör istället? Ingen aning. Men det brukar lösa sig…

Nämen nu ser jag att det är dax att glo på Idol, Electropop är redan igång!

…och nu är min skalle sprängfylld med teorier, modeller och diverse annat skoj. Tror inte det är någon mening att jag läser mer ikväll faktiskt, det känns inte som att det fastnar något mer nu. Hoppas att det räcker.

Eftersom jag har varit upptagen med mitt pluggande hela dagen så fick Mannen fixa middag. Det blev ost- och skinkpaj, och Napoleonbakelser till efterrätt.

För övrigt så känner jag att jag verkligen inte har gjort allt jag kan för att skaffa ett nytt extraknäck. Jag får alldeles för lite jobb genom vikariepoolen, och när jag får något så känns det som att jag bara får slaskpass som ingen annan vill ha. Dax för ny strategi alltså. Får ta en ordentlig funderare i helgen. Mamma föreslog att jag skulle kontakta psyk, för tydligen behöver de folk som kan sitta extravak. Men jag har känt länge nu att jag nog har vårdat färdigt. Så jag behöver helt enkelt tänka i nya banor. Vi får se vad det blir av det…

Nu håller jag tummarna för att tentan går bra. Vi skriver inte förrän på eftermiddagen, så jag hinner ju klarna till lite i skallen i alla fall…

…fast inte så mycket som det skulle behövas kanske.

Jag sitter mest och sträckläser bloggar. Jag har just hittat några nya favoriter som  jag nu såklart måste gå igenom noggrannt och läsa från början. Jobbigt, men absolut nödvändigt.

Också väntar jag ju förstås på resultatet från omtentan som jag skrev i lördags. Visserligen är det ingen större risk att den är rättad den här veckan. Eller nästa. Men jag kan ändå inte låta bli att gå in på webct några gånger om dagen, bara utifall…

Nä, nu ska jag faktiskt skärpa mig en stund och läsa lite mer i mina skolböcker…

…fast ovanligt bra, eftersom jag är i Rörön. Jag skrev omtenta här i lördags. Så himlaskönt med hemtenta, eftersom det innebär att jag kan sitta i huset på landet och skriva. Nog för att jag skyndade på ganska bra, men det är ändå en mer avstressad miljö än en kall tentasal på campus. Imorgon far vi hem till stan, för på fredag är det salstenta som gäller igen.

Annars är det väl mest som vanligt. Jag ägnar dagarna åt att plugga, mysa med katten och fika med Älsklingen. Idag har jag dessutom skrivit ihop ett brev och skickat till Inlandsbanan. Jag vill ha pendeltrafik året runt, så jag kan bosätta mig här i byn på allvar. Vi får väl se om jag får något svar…

 Bloggandet går lite trögt just nu. Kanske det blir bättre snart. Eller också inte.

 So long!

Bästa dagen på hela veckan! Jag och katten har varit ute på en promenad i skogen. Det var jättemysigt, och Kulo var så nöjd när vi kom hem.

Ikväll ska jag äta middag med Östbergsfamiljen. Katarina ska flytta till Lycksele, så det blir väl lite av en lycka till-middag för henne.

Jag försöker fokusera på pluggandet, men det går sådär. Jag har börjat skriva en sammanfattning inför tisdagens seminarium, men jag har inte lyckats slänga iväg min inlämningsuppgift från förra veckan än. Undrar verkligen varför det är så svårt att bara ta tag i saker…?

Känner mig lite halvrisig idag. Så där så jag inte alls är sjuk, men inte heller känner mig helt hundra frisk. Det kliar i halsen, jag har en antydan till huvudvärk och ingen energi. Nåja, inget man dör av…

Nä, nu ska jag göra ett ryck till med skoljobbet, så känns det roligare att gå ut och äta se’n.

…jag är ju bara så fruktansvärt lat när det gäller att skriva här.

Skorstensgubbarna har gjort sitt job, fakturan är betald och på fredag kommer sotaren. Måtte allt bli godkänt så vi får börja elda innan vintern är över.

Idag är det meningen att jag ska göra framför allt två saker; skriva klart en text för studenttidningen och plugga. Vi får väl se hur det går med det. Men jag har deadline på tidningen idag, så där finns inte så mycket utrymme för att dra ut mer på det. Vad gäller pluggandet så är det ju nu konstaterat att det blir omtenta, så nu har jag två tentor att plugga till istället för en…

Jag tror jag måste göra kaffe. Inte för att det är gott, utan för att jag nog inte tar mig igenom den här dagen utan det.

Och bloggen får leva den här veckan också, så får vi se se’n…

Cyklade iväg till Elgiganten och köpte mig en ny lur igår. Försökte först på Expert, men eftersom personalen var helt ointresserad av att hjälpa mig så gick jag därifrån. Det finns få saker som stör mig så mycket som när jag kommer in i en butik och känner mig helt osynlig.

Nåja, ny lur i alla fall. Sony Ericsson Xperia Arc – silverfärgad. Fin och rolig. Enda irritationsmomentet är att det är helt omöjligt att sätta dit displayskyddet utan att det hamnar damm under och därmed blir fula bubblor överallt. Jag lever i ett hem där det inte råder vakuum – det räcker att det finns ett litet jäkla mikrodamm i luften, så kan man ge sig f*n på att det kommer fastna på displayen…

Nu ska jag iväg på konferens.