Jaha, så var vi då nästan halvvägs in på det ”nya” året innan jag kommer mig för att skriva något här.
Jobbet går bra. Det är mycket att göra, och jag lär mig hela tiden något nytt. Ibland något mer övergripande och stort, men för det mesta handlar det om småsaker, som inte för den skull är ett dugg mindre värda.
Men nu tänkte jag ju inte babbla om jobbet, hur roligt och inspirerande det än är.
Livet i Rörön är helt underbart! Hela vintern har jag promenerat till och från jobbet, eftersom elcykeln har varit i behov av service. De första tio dagarna eller så var det såklart skitjobbigt. Svettigt, flåsigt och med träningsvärk som resultat. Men när konditionen började bli bättre så förvandlades promenaden till en garanterad ”egentid”. Först lyssnade jag på musik i form av Spotify-listor. Dessvärre blir man fort less till och med på sina favoritlåtar om man spelar dem om och om igen. Så jag övergick till ljudböcker. Snacka om att Storytel är en fantastisk tjänst! Jag har lyssnat mig igenom fem böcker i en serie av Jussi Adler Olsen. Vet inte hur många timmar det omfattar, men jag tror att varje bok ligger på någonstans kring 16-18 timmar… Och idag såg jag av en händelse att den sjätte boken i serien äntligen kommit. Så nu har jag ett antal timmar av spänning framför mig J Fast nu cyklar jag ju till jobbet igen, så jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att ta mig igenom den. Det är nämligen så att om jag försöker lyssna i sängen eller soffan så somnar jag efter max tio minuter. Nåja, jag får väl överväga att promenera igen ett par veckor eller hur lån tid det nu tar att plöja boken.
Tillbaka till livet på landet. Våren är här. Alla ”våra” djur har kommit; tranorna, drillsnäpporna, spovarna – och de kom på nästan samma dag allihopa. Rådjuren har kommit fram ur skogen. Och häggen börjar skifta i grönt. Jag hade tänkt börja kratta bort kvistar från gräsmattan i helgen. Men igår blåste det och idag har det regnat större delen av dagen. Så kanske nästa helg…
Mamman och pappan är tillbaka i Vågdalen efter ett antal månader i Spanien. De har tagit med sig Hilda hem igen, men Tudor och Svinto har fått stanna lite längre. Jag skulle nog helst ha dem kvar för alltid, men jag inser att det blir bättre för alla om de far till Vågdalen igen. Kulo trivs inte med sällskap, han terroriserar dem ganska mycket. Vi kanske far med dem till helgen, vi får se…
Nä, nu är klockan halv nio på kvällen och jag ska ju upp imorgon. På återseende om något halvår eller så 😉
The Wandel Blogg 