Natten var jobbig. Vi vaknade någon gång mellan två och tre av att spovarna skrek i vild förtvivlan. Det var fruktansvärt. Till slut blev det i alla fall tyst och vi somnade om. Men jag skulle ju upp, ifall det blev möte på jobbet. Så klockan sju var vi uppe båda två.
Spovarna är borta. Kanske var det någon som tog deras kycklingar i natt. Våra kycklingar. Huvva. Jag har gått ute på lägdan för att se om det fanns några tecken på strid, men inga dun, ingenting. Som en liten strimma av hopp så hör jag i alla fall spovar, både vuxna och små, borta på lägdan mot Stens. Kanske de bara flyttat dit…
Det blev inget möte på förmiddagen, kanske efter lunch. Då ska vi också passa på att åka och hämta min cykel i Vigge, jag fick sms om att den är färdig.
Nu ska jag mysa med katten i soffan en stund, Ove sover där uppe, vi är lite slitna efter nattens drama.
The Wandel Blogg 