Annars brukar den väl infalla på söndagar, men jag var i stort behov, så jag tog mig friheten.
Veckan har varit minst sagt fullbokad. Skolan och jobbet. Och igår avslutade jag racet med att kliva upp före fyra, gå hemifrån före fem, skriva tenta mellan åtta och elva, hem till lägenheten för en snabb lunch, iväg hem till Anne för ett möte, hem och packa ihop lite grejer, buss framme i Svensta halv sex, en timmes promenad – landande äntligen i Rörön halv sju – pust!
Jag sov gott mest hela natten, bortsett från att jag vaknade halv tre av att jag trodde att jag hörde katten skrika i dödsångest ute. Upp ur sängen, in i sal’n – ingen katt! In i köket, öppna fönstret, kissa på katten – inget resultat. In i sal’n igen, öppna dörren till hallen. Och där kom kissen nerför trappen, alldeles yrvaken… Stackarn, han undrade väl vad som hade tagit åt mig… Höll om honom en lång stund, se’n gick vi och lade oss igen. Sov till klockan nio.
Idag har jag mest suttit/legat i soffan och funderat över livet. Har varit ut och hämtat ved. Sitter nu åter i soffan, knaprar på pepparkakor från i julas, på väg in i sockerkoma.
Imorgon ska vi iväg på Claras konfirmation. Jag får lifta med Dan och Anneli, eftersom det inte går någon buss från Svensta förrän tjugo över tolv på söndagar.
Se’n börjar det väl om igen på måndag… 🙂