Söndag

Slutet av oktober. Men jag har redan november. Härligt grått och kallt. Fingervantar och halsduk på vid promenad. Jag älskar verkligen det gråkalla ljuset…

Annars så är det väl som vilken söndag som helst egentligen. Mannen har jobbat natt, så han ligger och sover. Katten är rastlös. Jag funderar över om jag inte borde ta och skriva klart min praktikuppgift. Kommer dock inte längre än till funderingen.

Köksklockan tickar så där högt som den bara gör på söndagar. Dessutom går den en timme fel, eftersom ingen  än så länge har brytt sig om att ställa om den till vintertid.

Förkylningen håller på att gå över. Jag känner mig lite piggare. Tack och lov för det. Med bara två veckor kvar av praktiken så känner jag att det är så mycket jag vill göra, och då måste jag vara frisk.

Tänker på en massa gamla vänner… Jag, Ida och Marie hade en jättetrevlig kväll för några veckor se’n. Det skulle vara fler sådana kvällar i livet. Men nu bor vi så utspridda över landet allihopa, så det är svårt. Ja, Ida bor ju nära, men det är ändå svårt att få till dagar som passar.

Tänker på vännerna i Vallentuna också. Åh, vad jag saknar dem!! Och när jag är ner dit så är det oftast bara för ett par dagar, och då blir det heller inte av att träffas. Kanske det kan bli nå’n ändring när jag är klar med utbildningen…

Vilket tar mig in på nästa område att fundera över; Jag är snart klar med min utbildning. Det känns förstås jättebra. Men samtidigt finns en liten gnagande oro… Jag vet ju inte riktigt vad jag vill. Jag  har så många olika tankar på vad jag skulle kunna göra, och jag kan inte välja… Ännu värre vore väl om jag inte får möjligheten att välja, utan bara hamnar någonstans och blir kvar. Fast det vore ju i och för sig högst förvånande, eftersom jag inte har för vana att fastna i saker.

Nä, kanske en kopp te kan få saker att klarna…