Katten Kulo kom in med en vattensork ikväll. Han var så stolt över sin bedrift. Jag tyckte mest synd om sorken. Jag lyckades ta den från kissen, inte så svårt eftersom han faktiskt verkade strunta i sitt offer och ägna sig åt att tvätta pälsen istället. Jag skickade ut den genom fönstret och se’n gick jag ut och tittade till den. Stackarn, den levde,men inte mycket mer heller. Jag klappade försiktigt på den, den var så jättemjuk. Se’n dog den.
Katten gör ju bara sitt jobb som rovdjur, och han är dessutom bra på det. Men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om hans byten. De är ju också söta små djur, med tassar och päls och nos…
Nä, nu får det räcka för idag. Klockan är 23.59