Jag mår uselt när jag måste upp och iväg så här tidigt på dagen. Alla snackar om hur fantastiskt mycket man får gjort när man kliver upp tidigt på morgonen. Skitsnack, säger jag. Fram till någonstans runt tiotiden är det bara ren och skär ångest. Se’n är jag så slut att jag måste ta en tupplur på soffan. Fram till tolv-ett ungefär. Efter det så börjar det räta till sig.
Så nu kan man ju undra varför jag sitter vid frukostbordet redan. Jo, för att jag har en föreläsning att gå på kvart över åtta. Och den hade jag kunnat hoppa över, men jag ska träffa min projektarbetsgrupp direkt efter föreläsningen, så jag måste ju ner på skolan lik förbannat…
Ja, så då har jag fått gnälla ur mig lite av min morgonångest. Tack för uppmärksamheten. På återseende.
The Wandel Blogg 