Fåglarna…

Vakteln som jag nämnt tidigare i sommar, gick ett tragiskt öde till mötes. Ibland blev vi onekligen lite less på den, eftersom den hade ett väldigt tjatigt läte som den inte drog sig för att sätta igång med klockan fyra på mornarna. Troligtvis var det katten som en dag tappade tålamodet och gjorde slut på stackarn. Tyst blev det i alla fall, och vi hittade ett par vingar på vägen en bit från huset… Vi hoppas att resten av vaktelfamiljen klarade sig oskadd, men det är farligt att bo i gräset istället för i träden.

Några som katten inte rår på är förstås skatorna. De lurar honom på hans byten ganska ofta faktiskt. En skata hoppar fram och retar kissen medan han äter på någon nyfångad mus, och när han inte kan behärska sig längre utan gör ett utfall, då kommer skata nummer två och snor musen… Fast för det mesta så lämnar han ju ändå ett spår av halvätna gnagare efter sig, som skatorna städar undan – sånär som på skinnet. Så nu är gräsmattan full av gråbruna skinnbitar som finhackas av gräsklipparen. Nice…

Bara för några dagar se’n fick vi syn på ytterligare en ny fågel i samlingen. Eller två faktiskt. Vi har identifierat dem som tornfalkar.

Nästa år ska vi investera i en riktigt bra fågelbok.