…är mitt nya favoritställe på gården. Jag kan sitta i timmar och bara glo ner i vattnet. Låter kanske lite världsfrånvänt, men det är just det som är meningen. Jag kopplar bort allt annat och går helt in för att spana efter småfisk. Det är nämligen ett nytt fynd jag har gjort. Ove trodde inte det fanns någon fisk i bäcken. Men en dag satt jag där och glodde som bara jag kan glo, och plötsligt så insåg jag att det var en liten bäcköring jag stirrade på! Jag tänkte först att jag måste börja meta i bäcken, öring är ju gott… Men nu när jag har lärt känna ”mina” fiskar på ett mer personligt plan så känner jag mig lite tveksam inför att måsta bryta nacken av dem… Som tur är så är de så små än, så de behöver nog några år för att växa till sig innan det alls kan bli aktuellt att ta upp dem.